Kulturplatser

Stenar troligen upplagda för senare transport till byggnadsplats, t.ex. skorstensmurning.

Bra lertag var av stor betydelse för uppföranden av murstockar i byggnader under nybyggesepoken och fram till senare delen av 1800-talet.

Enligt ett sockenstämmoprotokoll från 1865 fanns då ett nyupptäckt lertag i Lögda. Lertag inom Fredrika är sällsynt.

Vid lagaskiftesförrättningen år1893 för Lögdaskifteslag avsätt ett antal lertag som samfällda och gemensamma för skifteslaget de är: Mevallsmyren, Stutmyren, nya och gamla lervikarna norr om Lögdasjön.

Stenen står på spisgrunden till den första byggnaden vid Åkernäset nere vid Lögdasjön.

Efter snart 250 år har den magra odlingsmarken inte återhämtat sig. Spåren syns tydligt ännu i dag.

Platsen är ca 5 kilometer nordväst om Lögda nära den utdikade sjön Holmsjön.

Kojresterna finns på Babelsberget, en bit från Lögdasjön. Här hade getaren uppsikt över boskapen.

Naturahushållningen i början på 1800-talet krävde även en del kontanta inkomster för utgifter som kronoskatt mm.

Tjärbränning, pottaskesjudning och salpetertillverning var några näringar som förekom.

Av salpeter gjordes bl.a. krut.

Ett 200-årigt gammalt häbbre som tjänat 7 generationer Bryngel-ättlingar, gör fortfarande sin tjänst. I häbbret har spåmannens och naturdoktorns son Salomon Persson bott när hans boningshus brann ner till grunden våren 1905.

Per Ersson f. 1803 kom till Lögda som fosterson till bonden Erik Persson.

Erik Persson f. 1798 uppförde 1830 ett nybygge som delvis bestod av byggnader som flyttades från Per Bryngels nybygge.

1905 kom eldsvåda att radera ut byggnaderna och dom blev inte uppförda på nytt.

Under en tidsperiod om 75 år har tre generationer verkat vid denna bosättning. Ett 20-tal barn har fötts och fostrats här.

Kvarnstället vid Silträskbäcken benämndes av Ottar Hedman som ”Petter Arons”.

Av i dag tillgänglig urkund kan man forska fram att kvarnen troligen var uppförd redan i början på 1800-talet.

Det som talar för detta är att vid delning av Per Bryngels nybygge 9 juni 1829 finns kvarnen omnämnd och att den skall tillfalla dom nya ägarna Lars Persson och Erik Persson att nyttjas i lag.

Av detta kan man anta att kvarnen byggts av Per Bryngel i början på 1800-talet. Per Bryngel mottog sin del av nybyggaren Bryngel Larssons hemman 1802. Hans gårdsställe var det som Petter Aron Larsson blev ägare till omkring 1875. I dag finns rester av kvarnen väl synligt vid bäcken och dammbyggnaden inte långt nedströms från Silträskbäckens utlopp från Silträsket Kvarnplatsen ligger i dag på samfälld mark.

Det är allmänt omvittnat om ”Per Ers” förmåga att stä blod, bota sjuka personer och att rå på övernaturliga väsen.

Pers Ers läkekonst förmedlades genom brännvin och den helande kraften i vattnet från sin kallkälla.

Per Ers kallkälla finns bevarad och kan beskådas än i dag. Jag har hört berättas att tron på den helande kraften i vattnet tagits på allvar av personer långt efter Per Ers dagar.

Vem vet kanske vattnet i Per Ers kallkälla även i dag har kvar sin helande och läkande förmåga?